Max!!

Nu har det återigen dröjt ett bra tag sedan jag bloggade sist. Nu får jag allt ta och skärpa mig, men till mitt försvar kan jag säga att jag har haft lite att göra.

Nå, var slutade vi sist? Jag tror det var att jag skulle gå på The Producers om jag inte minns fel. Vi säger att det var det! Ja, jag var ju då och såg The Producers 30 oktober om jag inte är helt ute och cyklar. Vi kom dit och när jag gick in och kände den här goa, förväntansfulla andan hos publiken drogs jag verkligen tillbaka till 18 april, då jag såg Cabaret Cartwright på Lorensbergteatern. Men nu skulle vi se en helt annan förställning!

Vi hade platser på balkongen, för vi hade beställt biljetter lite sent, så vi skulle ju upp (så klart) till Lorens Bar. Där hängde en massa fina bilder på tidigare produktioner på teatern, bl.a. GAS så klart. Vi gick in i salongen och satte oss. Föreställningen kunde börja!

Första akten var väldigt bra. Jag hade tjuvlyssnat på några låtar från filmen från 2005 så jag visste lite av det som skulle komma. Men, det var som sagt paus så vi gick och tog en dricka. Då fick jag syn på gitarristen i DOO (Den ofattbara orkestern), eller så var det bara hans okända tvilling. "Vi vet inte riktigt!".

Andra akten kunde börja och den var också väldigt bra, dock kortare än vad jag trodde. Men överlag så var föreställningen bra. Riktigt bra casting var det. De passade verkligen i sina roller. En annan skojig sak hände också. Efter föreställningen när jag var påväg ner för trppan, till garderoben, fick jag syn på en som var otroligt lik Tomas Hedengran. Antagligen var det han.

Den 2 oktober fick jag ett mycket glädjande besked : Claes Eriksson ska göra en ny soloföreställning! "Hur go' e' den då?!" "C Eriksson Max" heter den och kommer ha premiär 15 mars nästa år. Jag hade verkligen hoppats på att resten av gänget också skulle vara med, men det här blir nog lika kul. Imorron släpps biljetterna för medlemmar i GAS-klubben så jag och Johanna ska försöka fixa biljetter imorron, helst till premiären. Det hade varit så mäktigt!

Över till något mindre glädjande, fast det beror på hur man ser det. I veckan (i tisdags för att vara exakt) skulle Peter Rangmar fyllt år. jag ville verkligen åka till hand grav, och så blev det. Jag köpte några blommor och träffade sedan Johanna för att ta vagnen till Nya Varvet. Vi tog dock en vars ändhållplats var hållplatsen innan Nya Varvet. Det spelar ju ingen roll tyckte vi, men det gjorde det. Hela dagen hade det regnat lite smått men när vi satt på vagnen tog det i. Till vår förskräckelse fick vi gå en bra bit i ganska kraftigt regn. Vi hade som tur var ett paraply, men det var ett litet som vi skulle dela på. Det var ingen höjdare...

Det blev en blöt promenad (i Converse för min del, vilket jag inte rekommenderar) men vi kom fram och la vår lilla bukett. Jag vet inte om det bara var jag, men det kändes väldigt vemodigt och tragiskt att stå där. Vi blev tvugna att sjunga "Gött å leva" för att känna oss lite bättre. Men det var ändå en väldigt fin stund på den dagen, även om det regnade. Det hade nog inte varit samma sak om det hade varit sol tror jag.

Det här var några av sakerna som har hänt mig de senaste veckorna. Jag kan nästan lova att jag inte kommer dröja så här länge tills mitt nästa inlägg. Until then, ha det gött!