SJ=Satans Järnvägar

Så, nu är jag här igen och då frågar man ju sig: Vad har hänt sedan sist? Jo, det här har hänt...

I onsdags var jag och såg C Eriksson Solo! Det var helt fantastiskt. I skolan så var jag helt konstig och kunde knappt prata normalt, men jag delade detta med en annan som skulle se första avsnittet av Grey's Anatomy på kvällen. Jag slutade tidigt, så jag kom hem klockan ett. Då började den LÅNGA väntan innan jag skulle iväg. Jag försökte att inte tänka på det, så att tiden skulle gå lite fortare men det funkade naturligtvis inte. Jag försökte kolla på TV men det fanns inget kul. Jag försökte göra lite matte (som jag behövde göra) men jag kunde verkligen inte koncentrera mig eftersom jag satt och tänkte på hur kvällen skulle bli.

Tiden gick, men absolut inte snabbt. Den ville verkligen släpa sig fram så jag ville egentligen bara plocka upp den och springa iväg så att den skulle ta sig fram lite fortare. Men den släpade sig fram till kl fem, då jag gjorde mig i ordning. Jag gick dit och träffade de andra två kl sex, vår utsatta tid. Sedan följde en timme av prat, förväntningar om kvällen, korttagande m.m. Kvart i sju slogs dörrarna upp och det var tre väldigt spända personer som satte sig på sina platser.

Första akten var riktigt bra. Alla dom där sakerna som är så typiska för Claes fanns där och det var så himla härligt att se. Det var kanske lite tunt med bara pianokomp, men det funkade.

I pausen sprang Jimmy och köpte mat medan jag köpte ett memoryspel och pratade med Johanna. Sedan började andra akten, vilken var fruktansvärt kul! SPOILERVARNING: Under en liten del fick han någon knäpp så att han sprang runt, runt på scenen jag vet inte hur länge. Roligt var det i alla fall för jag skrattade så att jag fick kramp i magen.

Efter att det var slut gick vi ut, och då träffade vi Claes. Det var rätt stort att träffa honom. Jag är fortfarande så himla imponerade över hur han kan komma på allt. Helt otroligt! Vi fick oss i alla fall en liten prat stund med honom, och han signerade min Alster. "Mycket fint!".

Det var en mycket lyckad kväll som jag helst inte ville skulle ta slut. Men, som alla dagar tog den slut och det blev torsdag.

Torsdagen var inte precis min lyckodag. Jag börjar kl 10:40 så jag har en lång och skön morgon hemma, trodde jag. När jag vaknade var jag jätteförkyld, hade ont i halsen och var allmänt hängig. Jag fick pimpla honungste och snorta nässpray. Inte kul. Sedan när jag skulle gå upp för trappan för att ta på mig så slog jag i tån, och det gjorde fruktansvärt ont.

Jag gå väldigt snabbt för att ta tåget kl 10 (för om jag skulle missa det skulle jag komma försent) men när jag hade varit på perrongen en stund ropar de ut "Det är fortfarande stopp i Lerum så vi kan inte släppa iväg några tåg". Jag fick panik och började springa om bussterminalen som bara ligger några hundra meter därifrån. Jag missade min buss med bara någon minut så jag fick vänta på en buss som jag trodde skulle göra mig 10 min sen.

Som tur var blev det inte så. Jag tog bussen till stan och han precis med en spårvagn till skolan. Jag fick springa upp för alla trappor till salen och kom någon minut innan läraren kom. Det kallar jag tur i oturen! Men, jag säger som Harry Jernfeldt "Satans Järnsvägar!".

I fredags var jag mongoförkyld med både feber och ont i halsen som har gått över till idag. Det är vad som har hänt mig under det korta avbrottet.