Gapskratt, eller?

Hittills har det varit en väldigt tråkig dag. Eftersom det igår var väldigt varm och härligt väder var det tvunget att regna idag, vilket jag inte alls tycker om. Dessutom är jag helt ensam, vilket såklart gör huset väldigt tyst och ödsligt. Det kan ju i och för sig vara väldigt skönt. Att man kan göra precis vad man vill, när man vill, hur man vill.

Det här har jag då utnyttjat på följande sätt: Suttit framför datorn och just nu tittar jag på Alla Ska Bada och sjunger med i sångerna. Det är någonting som jag inte hade kunnat gör om någon annan var här hemma. Då hade jag med en gång blivit helt utskrattad, eller i alla fall av min syrra. Hon tycker nämligen att det är väldigt lustigt att jag nästan kan sjunga med i varenda sång med GAS, och hon tycker dessutom att jag är väldigt jobbig när jag ska kolla/lyssna på GAS var och varannan dag. Men om jag har en kompis hemma och skulle tittat på GAS och sjungit med då skulle dom bara tyckt att det var kul, men lite konstigt också såklart. Men jag har märkt en sak under alla de här ensamma timmarna som jag har tittat på GAS. GAS är någonting som man ska "uppleva" tillsammans med någon. Det kanske låter väldigt luddigt, men jag tycker att det är mycket roligare att titta på GAS tillsammans med någon. Jag skrattar mycket mer när jag tittar med någon. Jag är en sådan person som oftast skrattar "inombords". Alltså, jag visar inte att jag skrattar menar jag (ger ifrån mig ljud, drar på munnen etc.). Men, det gör jag när jag tittar med någon. Visar att jag skrattar alltså. Jag "visar" också att jag skrattar om det är någonting som är live, när jag upplever det där och då. T.ex. när jag var på CC så gapskrattade jag ett flertal gånger, vilket jag nog inte hade gjort om den hade gått på TV.

Det har min syrra reagerat på. Jag kanske sitter och tittar på Macken för femtioelfte gången. Jag tycker att den är väldigt rolig, men jag skrattar inte. Då säger ofta min syrra "Varför kollar du på den? Du skrattar ju inte ens?". Men det gör jag, inombords.

Fy, nu får jag det att låta som om jag är något konstigt psykfall av något slag. Men nu över till något annat, för nu är Alla Ska Bada precis slut och nu hade jag tänkt träna lite på mitt Wii Fit. Det är faktiskt jättekul och faktiskt lite jobbigt, om man väljer rätt. Japp, nu får det bli lite "träning" så att jag inte helt förslappar mig och blir till en soffpotatis.