Det är Murphys lag

Idag slog jag på stort och stack in till stan en stund. Varför vet jag inte. Antagligen hade jag inget bättre för mig. Men så vidare roligt var det inte. Jag gick omkring där en stund, kollade på kläder ungefär 5 min (mitt klädintresse är som sagt inte stort alls), tittade på lite skivor. Jag hade tänkt åka till en skivaffär på Andra Långgatan som säljer gamla LP-skivor, men den resan blev aldrig av. En annan resa som dock blev av var en till Lorensbergsteatern, som var helt onödig. Jag gick en bra bit (enligt mig) från Drottningtorget, enda till Lorensbergsteatern. Det är rätt så långt enligt mig. När man går där uppför Avenyn så känns den längre än vad den är. Väldigt irriterande.

Nå, var va jag? Jo, när jag då kommer fram till teatern så tycker jag att den ser väldigt stängd ut. Då gick jag upp för trappan såg en liten lapp på dörren, som satt där istället för öppettiderna. Tydligen så har de "semesterstängt" och öppnar 17 augusti igen. Hemskt frustrerande att ha behövt gå enda ditt till ingen nytta, och sedan behöva gå hela vägen tillbaka utan en fin liten DVD i näven som gör stegen lättare. Bara för att jävlas med mig (antagligen) så slog alla stoppljus om till rött när jag kom. Dessutom lyste solen något fruktansvärt. Men, till slut så kom jag hem, enbart för att se att MSN vill krångla och inte logga in.

Det har nog inte riktigt varit min dag idag. Men en så länge är det varm och soligt ute i alla fall. Fattas bara att det ska börja renga nu när jag ska sätta mig och läsa. Då tror jag nog att jag får fnatt. Jag undrar om Murphys lag har någonting med den här dagen att göra?