Igår var det Earth Hour. Jag släckte faktiskt allting, förutom TV:n. Alla lampor och våra datorer stängde vi av. Det blev faktiskt lite små mysigt att krypa upp i soffan med levande ljus (vad nu menas med det. Går ljusen omkring eller?) och titta på en film. Jag undrar om det vad många som släckte ner. Hoppas det. Det skulle vara tufft om om man fick se "mätningarna" sedan. Då skulle man kunna säga som Bosse till sina kompisar "Och det var inga tråkiga mätningar!", för det borde vara ganska stor skillnad.
Men det var igår och vi lever ju i nuet. Det får mig att tänka på en sång:
Idag är idag
Igår är igår
I förrgår är i förrgår
och i år är i år
Men här har du din morgondag
En present till dig från jag
Gör nånting av den medan det går
för i morrn har den blivit igår
Men nu kommer vi ifrån mitt egentliga ämne. Idag så hade vår klass en liten föräldramiddag för att vi skulle samla ihop pengar till vår klassresa. Jag och några till stod för underhållningen. Som jag har skrivit här, så sa jag min idiot att jag skulle "uppträda" med Bara Ben. Och det gjorde jag. Innan jag skulle upp på scen så kunde jag den som ett rinnande vatten. Men sedan när jag tog fåtöljen (jag bar upp fåtöljen precis som Allan Preussen XD) så försvann typ hälften. Som tur var hade jag fusklapp men jag glömde säga en del, jag stakade mig på vissa ställen och jag tittade typ i pappret hela tiden. Jag tyckte att det var en katastrof men min goda vän Jimmy, sa att man nästan inte märkte någonting av det här. Men för mig var det fruktansvärt, men ändå härligt på något konstigt sätt. Man får ju något rus innan man ska upp på scen och det var så härligt. Det här ska jag nog göra om, men då ska det bli rätt.
För att ni ska se hur det ska vara egentligen så får ni här Bara Ben. (Jag har nog redan lagt upp den här men den tål ju att vissas igen. Claes är verkligen ett stort geni, både när det gäller humor och ord.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentar:
Jag släckte också, förutom TV:n och min bärbara dator (som var laddad).
Det är inte så farligt att du glömde hälften, det viktiga var ju att du var modig nog att uppträda med en sådan svår text!
Och jag håller med dig, Claes är ett geni och det tåls också att upprepa :)
Skicka en kommentar