Nu far vi till Wavrinskys plats

Idag hade vi idrottsdag i skolan. Skettråkigt. Det enda som man kunde välja mellan var att åka skidor eller skridskor (som alla andra år). Som vanligt valde jag skridskor. Jag skulle ta tåget in till Göteborg och då går jag alltid förbi huset som GAS spelar in "Den sjusitsiga familjen Hjelm". Skojigt!

Väl inne i Göteborg träffar jag några kompisar. Vi hoppade på spårvagnen som skulle ta oss till ishallen och resan kunde börja. Första roliga var att vi åkte uppför Avenyn så att man kunde se Lorensbergsteatern. Sedan visade det sig att vagnen skulle åka förbi Chalmers. Jag blev genast uppspelt och började tjöta på mina kompisar. Sedan var vi där, och vilken spårvagn stod var vid hållplatsen om inte den till Kortedala. Jag tror nog att mina kompisar blev ganska trötta på mig när tjötade om att delar från "Den Enskilde Medborgaren" hade spelats in där m.m.

Sedan åkte vi vidare, och vad hör jag i högtalarna om inte "Nästa, Wavrinskys plats". Det kunde ju inte blir bättre! Jag vill inget hellre än att hoppa av vagnen och springa omkring på gräsplätten som de gör i "En himla många program". Tyvärr höll mina kompisar fast mig. Resten av dagen är la inget att skryta med precis.

Den här veckan har jag konstaterat en sak. Jag har inte trott på någon religion utan på vetenskapen, framtills nu. Nu är GAS min religion och Lorensbergsteatern min kyrka. Den ser till och med ut som en kyrka, eller i alla fall från sidan.