Idag har det hänt mycket i GAS-historien. Det är t.ex. exakt 30 år sedan Claes, Anders och Kerstin var med i det allra sista avsnittet av Frukostklubben. Det var då de för första gången använde sig av namnet Galenskaparna. Sedan har en mängd inspelningar av olika revyer visats på nyårsafton:
1994: Resan som blev av
1995: Lyckad nedfrysning av Herr Moro
1998: Åke från Åstol
1999: Alla ska bada
2001: Allt Möjligt
2003: Del 9 av En himla många program
Ja, som ni ser är listan lång. Men varför just på nyårsafton? Det känns som om folk har annat för sig än att titta på TV. Fast, det är ju ändå GAS!
Arrrggh! Jag har fått någon akut skaparlust! Jag är precis som Sven Sidney, jag måste skapa! Problemet är bara att jag inte vet vad, för jag kan typ ingenting. Åhhh, jag blir så frustrerad!
Jag har nog också fått en släng av någon estetförkylning. Av någon anledning så fick jag en knäpp och vill börja i teater/drama, även om jag hatar att stå på scen och uppträda. Det är nog GAS som har smittat mig. När jag ser på saker med dom får jag en oerhörd lust att sjunga med folk eller spela teater. Men det kan nog vara bra att jag blir lite smittad av dom, då kanske jag för en gång skull kommer över min "scenskräck". Inners inne så har jag nog alltid varit en estet och jag kommer nog alltid att vara det. Jag har alltid tyckt om när jag kan få folk att skratta och ha roligt. Dessutom har jag det senaste halvåret dragits mot pjäser, t.ex. i början av terminen skulle vi i grupper spela upp var sin pjäs. Det tog jag på fullaste allvar.
Jaja, nu ska jag inte börja klaga och skriva en massa knas. Nu har min akuta skaparlust mättats lite i alla fall. Puh, vad skönt det känns!
Idag har varit en lite hemsk och sorglig dag, men också lite glad. Det började med att jag på morgonen la mig för att titta på En kväll bakom Stinsen Brinner. Jag var så glad och nöjd över att så se alla i ensemblen som "vanliga människor" och inte bara figurer på scen. Då fick jag syn på det, ett märke på Peter's nacke. Det enda jag vet om hans cancer är att det kom från ett födelsemärke, var vet jag inte. Jag blev så ledsen och började fantisera hit och dit om det där märket, t.ex. att det var det lilla som hade tagit hans liv och ryckt honom härifrån. Jag blev tvungen att stänga av och göra något annat för att inte bryta ihop fullständigt.
Senare under dagen läste jag i tidningen att Lilla Jönssonligan och Cornflakescupen gick på TV. Då blev jag överlycklig, dels för att jag inte har sett den på jättelänge, dels för att få se Peter i en annorlunda roll. Så jag slog på TV:n och kunde inte annat än att le med hela ansiktet så fort han kom upp på TV:n. Min syrra kollade väldigt konstig på mig varje gång, hon visste ju inte att det var han. Men det var inte många gånger jag fick chansen att le. Han var ju nästan aldrig med! Då började lilla dumma jag att tänka på varför han hade en sådan liten roll. Var det bara så eller fanns det något annat bakom det? Det med att han bara hade en liten roll slängde jag åt sidan med en gång (av någon anledning) och kom direkt in på cancern, igen. Var han med så lite bara för att han helt enkelt inte orkade p.g.a. den? Sådana tankar snurrade runt i huvudet på mig, medan leendet sakta men säkert slocknade. Då blev jag nere igen. Varför jag blev så nere över en sådan liten sak vet jag inte men jag kunde inte hjälpa det. Jag vet att många där ute känner samma sak.
För att få mig att känna mig lite bättre så försöker jag att lära mig The Funeral på gitarr. Erikos har lagt upp världens finaste tribute till Peter på Youtube här. Den låten berör mig väldigt mycket varje gång jag lyssnar på den. Jag kände att det inte var mer än rätt att lära sig den på gitarr, även om jag bara är en hobbygitarrist. Det får mig att tänka på annat och komma över sorgen och saknaden av Peter.
Hallå i stugorna! Hoppas att ni har haft en riktigt go' jul, för det har inte jag haft :( Jag fick världens dunderförkylning lagom till Julafton. Jag tror närstan att jag hade lite feber. Inte kul. Jag kunde knappt få ner någon julmat. Det som är så gott! Sedan satt jag mest och skakade i soffan.
Annars var det en helt okej Julafton. Jag fick många fina klappar, t.ex en ny klarinett (spelar klarinett precis som Claes XD). Sedan fick jag en sak som man inte kan få tag på här i Sverige (den måste beställas från USA), The Gene Kelly Collection. Den har jag velat ha jättelänge! Annars så fick jag lite böcker, skivor och filmer. På GAS-fronten var det dock lite tunt. Jag fick Knut's soloplatta (Text & Musik, väldigt bra) och scenversionen av Stinsen Brinner. SB är hur bra som helst. Jag har filmen men den på scen är mycket bättre, och extra materialet ska vi inte prata om! Det var hur kul som helst att se en kväll bakom kulisserna, och att Knut spelade en hel föreställning som Sören med en brusten blindtarm är helt sjuk. Det klarar man ju inte.
Jaja, förutom en rejäl förkylning har det varit en bra jul, förutom lite GAS-grejer. Jag får la springa till Lorensbergsteatern och köpa lite mer :P
Ja, jag vet att julen är slut men vi får ta en sista julsång tycker jag. "JJAAA ska ni alla säga då. Har ni aldrig varit ute förut?!" :P
Hej hopp! Nu är jag här igen, EN dag innan julafton. Tänk att det är julafton imorron. Det kan man inte tro.
Jag har precis fått världens flashback! Jag var inne på Youtube och fick syn på låten Bad från Alla ska bada. Jag vet att jag såg Alla ska bada när den gick på TV -97 (jag var 4 år då) och en av de få sakerna som jag kommer ihåg från den är när Knut sjunger "Alla ska bada!". Då fick jag se/höra det igen och det blev världens nostalgitripp. Det var så kul! En annan liten nostalgitripp som jag fick för ett tag sedan var ganska rolig. Jag kommer ihåg att jag såg Tornado när jag var 2 eller 3 år och en av de få sakerna som jag kom ihåg var reklamen för ornado Rumpagympare. Så, vad hittade jag på Youtube om inte den reklamen. Jag blev hur lycklig som helst! Jag älskar nostalgitrippar, speciellt med GAS XD
Som jag sa, en dag innan julafton. Då måste man ju nästan ladda upp med lite julklipp med GAS. Ett klipp som jag verkligen kan rekommendera är det här. Ett julmedley med AfterShave. Hur bra som helst!! Dom är verkligen bäst på att sjunga!
Ja, det är det ju snart. Tänk, det är snart julafton. Bara 5 dagar kvar. Herregud vad det går snabbt. Jag hoppas att jag får lite GAS-grejer i julklapp.
Men det är inte det jag ska tjöta om. Idag var jag och resten av klassen inne i Göteborg (jag bor en kvart utanför denna fantastiska staden XD) under förmiddagen. Vi hade det jättetrevligt. Vi gick bara omkring i stan bl.a. i Haga och vid Feskekörka. Jag hade tänkt mig att ta en liten oförberedd GAS-tur efteråt eftersom jag ändå var där. Jag tänkte tvinga med några kompisar till Peter's grav men dom ville inte. Synd, det hade varit så kul att få lägga en liten blomma på graven.
När kompisarna inte ville till graven gick de med på att gå till min religions kyrka, Lorensbergssteatern. Smått motvilliga följde de efter mig, som nästan var i himlen vid det här laget. Som tur var var det öppet. Innan för dörren fanns det en biljettlucka och en liten disk med en monter bredvid sig. Gissa vad som fanns i montern? Jättemånga GAS-grejer. Där fanns alla DVD:er (det stod att Tornado skulle komma ut i februari!!), flera böcker och en massa skivor. Jag stod verkligen och dreglade. Tillslut släppade min kompisar ut mig därifrån.
Jag fick spring till tåget för att inte missa det men när jag väl var på Centralen stod inte tåget där. Jag hittade en annan kompis där som också väntade på tåget. Där stod vi och klagade och det kändes verkligen som om jag var Harry i Stinsen Brinner. Det sa att tåget skulle komma en tid men då var det tydligen mer försenat. Det slutade med att vi åkte hem tjugo minuter senare.
Nog tjötat om det. Nu sitter jag med GAS-Jukeboxen på och njuter.
Den raden kommer från en ny upplagd video på Youtube. Ni kanske har märkt att jag är inne där väldigt mycket men det är bra, då håller man sig uppdaterad på GAS-fronten XD
I alla fall, den raden är med i ett litet klipp från Jul, Jul, Jul. Det är det Nya Julevangeliet, av och mad Allan Preussen aka Claes Eriksson. Väldigt roligt och modernt. Då kom jag på världens toppen idé. I min skolan har dom den tråkiga traditionen att varje år läser de yngre klasserna julevangeliet och de äldre står där bak och sjunger väldigt tråkiga kristna julsånger. Dom har inte ändra det under hela tiden jag har gått där, vilket är 10 år (nej, jag har inte gått om klasser, jag har bara gått där sedan förskolan). Då fattar ni hur otroligt tråkigt det är. Min roliga idé är du att det skulle vara så himla roligt om dom kunde läsa det här istället. Det hade blivit roligt, modernt och nytt.
Vi ska öva på sångerna och allt det andra imorron. Få se vad dom tycker om min fina idé. Antagligen får jag avslag direkt...Men men, man får väl sitta med kompisarna och roa sig med den annars.
Absolut inte!! Den här blir man fruktansvärt glad av, precis som I ditt Bagage. Anders utstrålar en sådan glad energi så man blir glad själv. En annan sak som gör en glad är att den mannen är en jävel på banjolele!
Idag har jag som sagt varit sjuk och då har jag inte bara tittat på GAS utan jag har läst mycket också. Just nu håller jag på att läsa en väldigt bra bok, Gene Kelly: A life of dance and dreams. Det är en biografi om just Gene Kelly. Han var en extremt duktig dansare som hade sina bästa år på 40- och 50-talet. Nu sitter ni säker som frågetecken. Det är inte många unga idag som vet vem det är. Om man har tur så vet den äldre generationen vem det är.
I alla fall så satt jag och läste den idag. Jag älskar att veta mycket om mina idoler så den passar väldigt bra. Det är jättemycket fakta om hans liv och man får verkligen en bild av hur han var som person. Han var en mycket ödmjuk och varm människa men han var känd i Hollywood (inte bara för sin dans) för sitt heta temperament.
Jag beundrar honom väldigt mycket. Han hade verkligen talang. Han var en fruktansvärt bra dansare, en duktig sångare och en bra skådespelare. Men det slutar inte där. Han var också koreograf, producent och regissör. Hans mest kända film är Singin' in the rain. Det är en film som jag varmt rekomenderar. Även om den är från 1952 och utspelar sig på 20-talet känns den tidlös på något sätt. Alla dansnummer är väldigt bra. Det är verkligen en film som alla borde se.
Han hade en speciell dansstil. Redan som liten så var han mycket sportig och väldigt duktig på bl.a. baseball och gymnastik. Allt som han hade med sig från sporten förde han över i sin dans. Han var väldigt atletisk vilket gjorde att även om han dansade ballet/jazzballet så såg det maskulint ut (tro mig, det är inte många som ser maskulina ut när de dansar ballet).
Jag tycker om honom otroligt mycket, och det kommer jag alltid att göra. Hur kan man inte tycka om honom?! Jag menar, titta bara på honom med det där fantastiska leendet. Det är så jag kommer att minnas honom.
Usch, jag är sjuk och det är inte kul. Har mycket i skolan nu och så gick jag och blev sjuk. Ganska onödigt.
Ni som känner mig vet nog vad jag gör nu och ni som inte känner mig fattar nog ändå vad jag gör. Precis, tittar på GAS. Det är härligt att bara få sjunka ner i soffan och sätta på Träsmak och bara njuta.
Men nu undrar ni säker varför jag valde just den här rubriken. Jo, när jag satte på datorn och loggade in på Youtube så fick jag se att erikos där hade lagt upp en ny video som hette "After Shave's uppkomst". Jag blev genast nyfiken och vad fick jag se om inte Peter som står och pratar om hur AS blev till. Hela jag blev alldeles varm och glad och jag hade ett stor leende på läpparna när jag tittade. Det kändes för en kort stund som om jag blev lite bättre. Det är nästan som om Peter var doktorn i "Hoss doktorn" från Grisen i Säcken. Han hjälpte mig med att bli frisk. Jag vet inte hur många gånger jag har tittat på den nu men jag blir bara gladare och lyckligare varje gång. Han verkade vara en sådan härlig och go människa Peter.
Till er alla som inte kan få nog av Peter's goa leende kommer här videon som har gjort mig så glad (och frisk :P).
Jag har inte hållit på att blogga mer än några veckor och jag har redan tagit ett uppehåll på en hel vecka! Skärpning!
I alla fall så sitter jag här och lyssnar på Frank Sinatra, en av de bästa sångarna genom tiderna (enligt mig)! Då kom jag plötsligt att tänka på mina största idoler:
Gene Kelly (1912 - 1996)
Peter Rangmar (1956 - 1997)
Frank Sinatra (1915 - 1998)
Alla tre har en väldigt tråkig sak gemensamt, alla tre är döda. Ser ni möstret i deras dödsår. Precis, de dog tre år i rad. Det tycker jag är lite kusligt. Det är rätt påfrestande att veta det. Att dessutom ha idoler som är döda är ännu jobbigare. När dom dog var jag bara 3-5 år och hade inte en aning om vilka dom här snubbarna var. Nu vet jag hur mycket som helst om dom och avgudar dom.
Jag vill att ni som läser det har tar er tid och tittar på något som de här herrarna har gjort. Jag lovar er, ni kommer inte ångra er.
Bilden som jag har lagt ut är på Gene Kelly (vänster) och Frank Sinatra (höger) från deras musikalfilm Anchors Aweigh (1945). Låt inte årtalet avskräcka er. Den är jättebra bra med flera fina sång och dansnummer. Den finns som hel film på Youtube.
Den här dan har varit urtrist. Det har verkligen inte hänt någonting idag. Samma gamla skola med samma gamla uppgifter. Suck! Hela dan har bara släppat sig fram. Det är tur att man har GAS att tänka på då. Annars hade det varit ännu segare och tråkigare.
Men igår var det roligt. Jag är med i en orkester och jag började prata med en (som jag aldrig hade pratat med förut) och det visade sig att hon var ett GAS-fan. Skojigt! En annan rolig sak var att jag fick tillbaka ett fysikprov, MVG. Men det var inte det roliga. Det roliga var att en fråga var om olika vetenskapsmän. Då skulle man välja en på en lista och skriva kort om honom/henne och lite kort om vad de hade gjort. Jag måste säga, jag hade inte pluggat på den delen. Jag fick panik men valde Einstein. Jag visste inte mycket som han hade gjort men en sak kom jag ihåg, tack vare GAS. Det finns en sketch från Tornado (som heter Einsteins Tvilling-Paradox) där de berättar kort om den. Tackvare den sketchen fick jag poäng och ett MVG på provet. Där ser man att de lönar sig med att titta på GAS.
...Det gjorde i alla fall jag. Jag tittade nämligen på en nyupplagd video på Youtube, En plattfot fluga, när jag fick syn på honom. Jag kände igen honom och kom då på varifrån. Han är trumpetlärare på min kulturskola! Gissa om jag blev förvånad!? Jag hade inte en aning om att han var med i Lyckad nedfrysning av Herr Moro. Han heter Jan "Janne" Bjerger och det visade sig att han hade gjort en massa med GAS. Han har t.ex. hjälpt Knut med arr. till Åke från Åstol. Så nu är man ju lite stolt att man "känner" honom. Jag kanske möter honom imorron, om jag har tur. Jag ska nämligen till kulturskolan imorron :D Då kanske man ska ställa lite frågor...