Säg ja till apan...Japan

Idag har jag tittat på GAS's film Monopol, en fruktansvä bra film. För er som inte känner till den kommer här en baksidetext:
"Det här är en berättelse om den glamorösa TV-världen, maktkamp, monopol och den lilla människans strävan att slippa vara med i idiotiska dolda kameran-program. I denna myllrande värld möter du den odräglige programledaren Hacke Häger, den tålmodige producenten Viggo Florin, den coola sångerskan Clary, TV-mogulen Sune Finåker och hans närmaste man Glenn Sivertsson - en inställsam kille med sinne för taktiskt rävspel samt den rara vovven Cosby. Och målaren Egil förstås, killen som faktiskt hellre målar räcken än syns i TV."

Den låter väl inte så dum, eller? Jag rekomenderar den starkt.

Av någon anledning tycker jag om den här filmen extra mycket, jämfört med deras andra filmer. Det beror nog mest på att Peter har en sån stor roll i den. Dessutom tycker jag att han har ett annorlunda skådespeleri jämfört med annars. I Monopol känns det som om han spelar ut mer på något sätt och han slänger roliga kommentarer runt omkring sig hela tiden. Dessutom har han det där varma och goa leendet på läpparna jätteofta. Det kan ju också vara för att det är Peter's sista grej som han gjorde med GAS. Jag tycker att det blir ett väldigt fint avslut med Knut som sjunger Hjärtat.

En annan sak som jag tycker om med Monopol är att låtarnas texter fortfarande stämmer. För att ta några exempel: Sluta sjung skit och Alla ungjävlar ska ju nuförtiden bli artister. Texterna stämmer ju fortfarande. Det sjungs en himla massa skit hela tiden och nästan alla ungar vill bli kända, antingen genom att sjunga eller genom att hålla på med någon sport.

För att avsluta vill jag bara säga att Hjärtat är min favoritlåt från filmen.